När morgondagarna sjöng - från glömda år

Club för singlar sinnesbandets

Det är vidunderligt. Alla, även Inger själv, har sagt att om hon verkligen har något att uttrycka, så kommer hon att måla. Det har varit den givna motrepliken när Inger, kvinnornas kvinna, berättelsernas berättare, har hörts tala om livspussel och tidsskarvar. Hur länge har hon arbetat på Muffinsbageriet? Det måste ha gått fem år. Kortare tid än perioden på ämbetsverket, den kändes som en evighet. Ändå dags att gå vidare. Hon måste hitta en ny försörjning.

När morgondagarna sjöng - från glömda år

Nummer: 1 Andreas, ja okej, i det första stycket du citerar är Aase Berg inne på invändningar som påminner om invändningar jag själv har, skada jag tycker ändå inte att hon ifrågasätter själva grunden för Language-poesin: att den börjar med att teckna ett bild av hur världen är beskaffad, som den sedan håller för axiom och fullkomligt underkastar sig. Jag inneha liksom svårt att gå med gällande den där världsbilden, att det såsom är relevant att förhålla sig mot för poeter är det brusande informationssamhället och maktperspektiv av olika slag. Det verkar ju Berg gå med gällande helt och hållet, så till den grad att hon ser detta genljuda hos exempelvis Bruno K Öijer. Att verkligen ifrågasätta Language-poesin skulle ju befinna att säga Nej, jag köper ej den här grundinställningen till hur världen ser ut och hur poesin borde förhålla sig till den. Jag anser därmed att det finns tusen don som är mer relevanta för ett poet att arbeta med än utplånandet av maktperspektiv, och när nästan alltsammans samtidspoesin kan kopplas till just detta tycker jag att något är dunkelt. Fast det är ju å andra sidan mer än de flesta utför. Datum: Lördagen den 22 november , Namn: Nummer: 1 För det första: Aase Berg bekräftar att språkmaterialismen inneha blivit mainstream. Att den är själva mittfåran i dag, vilket jag länge hävdat.

LEAVE A COMMENT

Please enter your comment!
Please enter your name here